Finland och Sverige, två grannländer med en lång gemensam historia, delar många grundläggande värderingar. Båda är parlamentariska demokratier med starka välfärdsstater och en tradition av internationellt samarbete. Men under ytan finns skillnader i deras politiska system, formade av historia, geopolitik och kultur. Den här artikeln jämför Finlands politiska system med det svenska, med fokus på institutioner, processer och utveckling.

Statsform – Republik mot Monarki

Den mest grundläggande skillnaden är statsformen. Finland är en republik där presidenten väljs direkt av folket vart sjätte år och har en betydande roll, särskilt inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Wikipedia beskriver hur Finland, efter århundraden som en del av Sverige och sedan som ett ryskt storfurstendöme, blev en självständig republik 1917. Sverige, å andra sidan, är en konstitutionell monarki där kungen är statschef, men med en i huvudsak ceremoniell roll. Den svenska monarken saknar formell politisk makt.

Presidentens makt i Finland

Den finska presidenten har, trots konstitutionella reformer som begränsat makten, fortfarande befogenheter som går utöver den svenska monarkens. Presidenten spelar en roll i lagstiftningsprocessen och utnämner högre tjänstemän. Detta ger presidenten en mer aktiv roll i det politiska livet än vad som är fallet i Sverige.

Grundlagar och deras förändring

Både Finland och Sverige har grundlagar som skyddar de grundläggande principerna för deras politiska system. Men att ändra grundlagen i Finland är en mer krävande process. Det krävs två tredjedels majoritet i riksdagen (Eduskunta), och beslutet måste bekräftas av nästa riksdag efter ett val, eller med fem sjättedels majoritet om ändringen förklaras ”brådskande”. I Sverige kan grundlagsändringar i vissa fall genomföras med enklare majoriteter och kortare processer. Båda systemen är dock utformade för att garantera stabilitet och skydda grundläggande rättigheter.

Parlamentarism – en gemensam grund

Både Finland och Sverige bygger på parlamentarismens princip. Det innebär att regeringen är beroende av parlamentets förtroende. I Finland väljer riksdagen, Eduskunta, statsministern, som sedan leder regeringsbildningen. Denna process liknar den i Sverige, där talmannen i riksdagen spelar en central roll i att leda regeringsförhandlingarna. thisisFINLAND beskriver hur Finlands parlament, liksom det svenska, har tre huvudfunktioner: att stifta lagar, besluta om statsbudgeten och kontrollera regeringen.

Enkammarparlament

Både Finland och Sverige har enkammarparlament. Finlands Eduskunta består av 200 ledamöter, medan Sveriges riksdag har 349. I båda länderna är utskottsarbetet centralt. Det är i utskotten som lagförslag och andra ärenden bereds innan de går till beslut i kammaren.

Partisystem och politisk kultur

Båda länderna har flerpartisystem, men med vissa skillnader. I Finland har historiska skiljelinjer inkluderat nationalitet, språkfrågan och relationen till Ryssland (och tidigare Sovjetunionen). Vaalit.fi ger en översikt över Finlands registrerade partier. Bland de historiskt mest betydelsefulla finns Finlands Socialdemokratiska Parti (SDP), som liknar de svenska Socialdemokraterna, Centern i Finland (Keskusta), med rötter i agrarpartitraditionen, och det konservativa Samlingspartiet (Kokoomus), som kan jämföras med de svenska Moderaterna.

Debatt och beslutsfattande

Det finns skillnader i debattkulturen mellan länderna. Språkbruk beskriver hur debatten om välfärdsfrågor i Sverige ofta är mer ideologiskt laddad, medan den i Finland tenderar att vara mer inriktad på rationalitet och effektivitet. Detta kan tolkas som att Finland har en mer konsensusinriktad politisk tradition. Skillnader har också observerats i näringslivets beslutsfattande, där finska möten ofta uppfattas som mer hierarkiska och resultatorienterade, medan svenska möten lägger större vikt vid diskussion och förankring.

Historiska vägval och geopolitikens inverkan

Finlands politiska system har formats av landets unika historia. Efter att ha varit en del av Sverige i över 600 år blev Finland ett ryskt storfurstendöme 1809. Landet blev självständigt 1917, i samband med den ryska revolutionen. Utrikesministeriet betonar vikten av Sveriges tidiga erkännande av Finlands självständighet, vilket var avgörande för den unga nationen. Under kalla kriget förde Finland en neutralitetspolitik som i hög grad påverkades av relationen till Sovjetunionen. Sveriges neutralitetspolitik var mer oberoende.

Ålands särställning

Inom Finland har Åland, en svenskspråkig ögrupp, en särställning med långtgående självstyre. Detta självstyre, som beskrivs på Wikipedia, garanterar Ålands rätt att bevara sin kultur och sitt språk. Även om Sverige har regioner med visst självstyre, är Ålands autonomi inom Finland unik.

Demokratins utveckling i backspegeln

En omfattande forskningsstudie, presenterad på forskning.se, har kartlagt och jämfört demokratins utveckling i Finland och Sverige från 1890 till 2020. Studien belyser hur politiska kulturer, geopolitiska förskjutningar och världsekonomins utveckling har påverkat de politiska systemen i båda länderna. Den visar att demokratins nuvarande stabilitet inte är en självklarhet, utan resultatet av en dynamisk och ibland konfliktfylld process.

Kriser som prövostenar

Coronapandemin blev en prövosten för båda ländernas politiska system. En studie från Göteborgs universitet, som rapporterats på GU.se, visar att Sverige valde en mer decentraliserad hantering, där Folkhälsomyndigheten fick en central roll och styrningen byggde på rekommendationer. Finland, däremot, valde en mer centraliserad och hierarkisk modell, där politikerna tog en större och mer direkt styrande roll. Dessa skillnader speglar grundläggande olikheter i de politiska systemens struktur och förvaltningsmodeller.

Beredskapslagstiftning

I Finland aktiverades beredskapslagen, vilket gav regeringen utökade befogenheter att hantera krisen. Detta skedde i samverkan med presidenten, vilket visar presidentens fortsatta betydelse i det finska systemet. Regeringen.se beskriver hur Finland använde beredskapslagen under pandemin. Även om Sverige vidtog omfattande åtgärder, skedde detta inom ramen för den befintliga lagstiftningen, utan att aktivera någon motsvarighet till den finska beredskapslagen.

Framtiden för de nordiska demokratierna

Finland och Sverige står inför nya utmaningar. Rysslands invasion av Ukraina 2022 har dramatiskt förändrat den säkerhetspolitiska situationen i Norden. Finland har ansökt om och blivit medlem i NATO, medan Sverige i skrivande stund (2025) fortfarande är på väg. Detta visar på en skillnad i hur länderna ser på sin säkerhet och hur de anpassar sig till en ny geopolitisk verklighet. Samtidigt fortsätter det nordiska samarbetet att vara en viktig grund för båda ländernas politik. Hur de politiska systemen i Finland och Sverige kommer att utvecklas vidare, och hur de kommer att hantera framtida kriser och utmaningar, återstår att se.